annnaL

Jag tänker på Anna hela tiden, jag känner en enorm tomhet. Men samtidigt är jag så tacksam för alla fina stunder jag fått dela med denna underbara tjej. Hon har medfört så enormt mycket gott till mitt liv, hennes underbara vänskap, all värme och kärlek man fått av henne, hon var alltid glad och vi hade aldrig en tråkig stund tillsammans. Gymnasietiden, studenten, Fjällbacka, skidåkning i tuggeliteskogen, tältning på baksidan i skåre, alla långa och pratfyllda promenader, alla långa telefonsamtal, alla fester, peace and love och mycket mer.

Jag har aldrig varit något större fan av Håkan Hellström, men jag får ändå ett leende på läpparna när jag lyssnar på han nu, jag blir varm i hela kroppen och känner Annas närhet. Jag minns det som det vore igår, sista spelningen på Peace and love, Håkan Hellström, vi hade det så bra, det var varmt och härligt sommarväder och vi njöt av varandras sällskap och Håkans härliga spelning. Livet kändes alldeles underbart. Men nu, nu känns det så tomt. Jag känner det som jag aldrig trodde jag skulle känna, vill inte känna; att jag aldrig mer kommer att få uppleva en konsert med dig igen. Jag kommer inte få uppleva någonting med dig igen, det känns fruktansvärt! Jag finner inga ord för att förklara denna känslan, jag känner hur orättvist allt känns. För dig Anna, som skulle råka ut för detta ofattbara.


Du är den finaste ängeln av dom alla, du är den klaraste stjärnan som lyser, du är den finaste fågelsången man hör, du är du och jag kommer alltid att älska dig av hela mitt hjärta <3 Anna och Anna, Krok och Larsson, du och jag <3