annnaL

Jag kan inte fatta att det har gått ett helt år, sedan du togs ifrån oss Anna.. Saknaden blir bara större och större. Det känns som att det har gått väldigt fort sedan det hände, men samtidigt känns det jätte jobbigt att tänka att det bara har gått ett år, åren kommer passera, 2, 3, 4, 5 år.. men du kommer aldrig komma tillbaka. Det känns som att man bara går och väntar på att du ska komma hem, att det bara är jobbigt en tid nu och sedan kommer allt bli bra igen. Men tyvärr vet jag ju innerst inne att så är det inte.. Det är en fruktansvärd tanke.. Jag saknar dig så! Jag kommer aldrig bli hel utan dig, men jag kämpar på, jag vet att du vill det. Vi kämpar tillsammans och tar hand om varandra, tillsammans klarar vi det. Den glädje du spred bland oss, och din närhet känner vi varje dag, och gör att vi orkar fortsätta kämpa<3

Idag var jag till graven och tände ett ljus för dig<3 Det känns skönt att kunna åka dit, att veta att du finns med oss<3
Det finns så mycket jag vill berätta för dig, så mycket som har hänt. Jag vill kunna prata och älta allt med dig, jag vet hur roligt du skulle tycka vissa saker är! Men jag vet att du redan vet, du finns överallt, hela tiden..

Imorgon ska jag sitta på en buss till strömstad i ca 5 timmar.. Jag kommer lyssna på din musik, tänka på dig och ringa och tjata med emma och linda, på ett sätt som bara vi kan. Att prata i telefon, det kunde vi, eller ja du var riktigt bra på det! Det finns så mycket vi har tagit efter dig, du har satt så många spår, du lever inom oss och vi lever ut det åt dig. Du är en stor del av denna värld, du är en för underbar person för att inte få visa det längre, men vi gör det åt dig. That's what friends are for <3


Anna och Anna, Krok och Larsson, jag älskar dig, föralltid! <3


(snälla, kom tillbaka...)